Man måste prova allt en gång

Jag är en person som alltid försöker jobba med mina fördomar. Nu senast tog jag tag i mina fördomar kring poledance. Det började med att jag hade ett gig på Högskolan i Gävle. De hade en slags informationsdag, där föreningar kunde visa upp sin verksamhet.

Precis bredvid scen stod en tjej från DINALIcenter (www.dinalicenter.com) och försökte värva folk till att prova på Poledance.

Efter giget ville hon prata med mig och helt plötsligt har jag signat upp för en timmes prova på poledance för kvinnor över 40.

"Ta gärna med en kompis" sa flickebarnet och jag ringde genast bästisen.

Hon är den ende som jag kan tänka mig skulle kunna ställa upp på något dylikt. Och mycket riktigt, hon strök allt i kalendern och i fredags bar det av.

Nu visade det sig att 40+ klassen blev inställd och de placerade oss i den vanliga prova på klassen istället. Den där man måste vara 18+.

Vi kan lugnt konstatera att vi höjde medelåldern några snäpp.

Vi var åtta modiga som klev in i salen med de sex stängerna (försöker undvika ordet strippstång eftersom inget av detta gick ut på att klä av sig, thank god).

Vi fick snurra, hänga och klänga på denna stång. Det hela skulle göras till musik, man skulle se graciös och lite förförisk ut.

Nu väger ju jag typ 87 papp för tillfället, har en kroppstyp likt muminmamman, ni vet tjockast på mitten och man kan lätt säga att jag hade vissa problem med att hänga lite ekivokt från stången. Jag liksom gled, sakta ner mot golvet. Det visade sig att jag också helt saknar armmuskler och ryggmuskler och ...

Bästisen klarade sig bättre. hon har ju ett förflutet som gymnast. Vilket jag tycker är lite fusk.

Som avslutning visade instruktören oss lite schyssta trick som man kan göra på stången.

Det visade sig vara akrobatik på hög nivå och jag gick ut därifrån med en nyfunnen respekt för världens alla poledancers. Verkligen inga veklingar det inte.

Så får ni chansen, prova på ett pass av poledance. Det var hysteriskt roligt.