I onsdags var det sex år sedan min mamma dog. Detta råkade bli samtidigt som det var GASTA-kväll. Från Stockholm kom Ahmed Berhan, Branne Pavlovic och Simon Garshasebi. De var som vanligt helt underbara och roliga. Jag gillar verkligen Brannes "chocka dom till skratt"-teknik. Mina lärarkollegor var och tittade och jag tror att de tyckte det var roligt, trots de inte helt rumsrena formuleringarna från stockholmsgossarna. Jag tyckte i alla fall att det var väldigt roligt, men så är jag ju lite härdad också, efter fyra år i branchen.
Tillbaka till mamma, shit, sex år sedan hon dog. Det är helt overkligt. I sex år har jag varit föräldralös. Min mamma var en mycket speciell kvinna. Liten som en småväxt hob, och med vilja som jätten Goliat. Mot slutet var hon nästan helt blind. Trots detta stod hon och hackade grönsaker till en soppa bara några dagar innan sin död. Envis som en alkis utan täckning på krogen, drog hon fingret efter morötterna och följde efter med kniven. Hon var grym på att hitta lösningar för att klara sin vardag, trots blindhet och multiproblem med alla kroppsfunktioner. När vi försökte få henne att skaffa hemtjänst, fnös hon och sa: "och vad fan ska jag göra då, sitta är som en jävla primadonna eller?" Allt knasade ur mot slutet, allt utom hjärnan och hjärtat. Hon var en sann kämpe och hon är min hjälte för evigt, min älskade mamma.
I år var jag i Falun och gigade på Norrare comedy club på Arenan. Inte så mycket folk och en mycket ung publk (arenan är en ungdomsgård). Vi var sex tappra komiker plus Stephan Ahlgren (som driver stället) som försökte fånga de ungas intresse. Leon Berg, David Westlinder (som tack och lov har börjat köra igen efter några månaders uppehåll), Anna Söderlind och Stefan Söderblom körde före paus och fick en hel del skratt. Efter paus var det jag och Agneta Wallin. Jag visste att det var en ungdomsgård och därför körde jag min gerdamotherfucker rap rutin" och det blev succé. Agneta, som däremot inte visste att det var en ungdomsgård, fick möblera om i hela sitt material. Men väl på scen visade hon vilket proffs hon är och fick kidsen att skratta med i det mesta hon hade att bjuda på. Jag tycker att Agneta Wallin är bland det bästa vi har på stå upp-scenen i det här landet. Grymt påläst och alltid riktigt vass mot etablissemanget och fördoms-samhället. GRYM! var ordet och en stor förebild för mig.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar