The Voice Sverige

TV4:as storsatsning i vår heter The Voice Sverige. Fyra av sveriges mest rutinerade och välrenommerade artister sitter med ryggen emot en scen och genom att bara höra på en röst plockar de ut 48 sångare/sångerskor som ska coachas fram till en eventuell karriär som artist. De får inte se hur artisten ser ut, de får inte se om de har någon utstrålning, de kan inte gå på ålder eller manér, det är bara sångrösten som gäller. Innan de ens får gå på scen inför de fyra, har det varit en stenhård gallring och bara de bästa bland de bästa får en chans.

Programmet speglar i mycket samhället som det ser ut i dag för de som är arbetslösa. Konkurrensen är stenhård och kommer man så långt som till en intervju så är man en av de bästa bland de bästa. Att få ett jobb idag är lite som att spela på lotteri. Allt som sitter man med numren precis bredvid vinstlotten.

Redan vid inskickandet av CV:n gallras de flesta bort. Man har fel kön, fel utbildning, fel nationalitet, fel ålder, fel spetskompetens. Överviktiga, rökare, fertila och flerbarnsmammor med för många vabbdagar sållas snabbt ner i tuggen.

Kanske ska vi börja anamma The Voice Sverige-konceptet. CV skickas in med enbart betyg och erfarenheter. Inget namn som avslöjar kön och identitet. Inget personligt, bara kalla fakta på vad man kan och på vad man har gjort.

Vem vet, kanske fler skulle komma till en anställningsintervju då, och där få en chans att visa vem man är bakom ålder, kön och etnicitet.

Fördomar styr idag så mycket på arbetsmarknaden. Konkurrensen är vansinnigt hård. Är man inte den bästa bland de bästa så lär ingen trycka på knappen och vända på stolen.

Och vad ska alla dom som ingen vill ha göra? De som söker hundratals jobb i hela sverige?

Det skulle jag vilja att Reinfeldt och gänget kunde svara på. Vad farao ska alla de göra som för var dag tappar mer och mer hopp om att få ett jobb, göra?

Det är inte ett år som gått, det är år som pågår

I morgon är det dags för årets mest hypade kväll. Det ska glittras, det ska skålas, det ska skrålas. Hundar och barn ska skrämmas med dunder o raketer. Vi lovar stort och smått och vi somnar på småtimmarna och firar in årets första dag med bakfylla och skräpmat.

Vi tar det lugnt. Vi bjuder nittiotalisterna på mat och sen när de drar mot nattliga äventyr tänker jag smyga upp i soffan med MrL och mysa in 2012. Champagnen finns kvar sen julafton. Vi brukar dricka champagne på julafton eftersom det är vår förlovningsdag. Men 20 bullriga släktingar och berg av mat sög fullständigt musten ur mig och skickade mig till en tredagars migränsession, så skumpan fick stå kvar i sin ishink.

Julafton är ju verkligen en historia för sig. Vi blir som Sigge Fûrst i det gamla radioprogrammet Frukostklubben och sjunger glatt med i signaturmelodin Ju mer vi är tillsammans, tillsammans, tillsammans. Ju mer vi är tillsammans ju gladare vi blir Eller inte! Som bästisen sa igår, "Jag stod i köket hela dagen. Jag såg inte Kalle Anka, jag missade när tomten kom. De kom in med min julklapp i köket och då slog det mig; För vems skull gör jag det här?

För vems skull gör vi allt det här? Frossandet, presenthysterin och stressandet. För att fira Jesu födelse? För att det är så mysigt att samla alla nära och kära? För att vi tror att det måste vara så här?

Nä till nästa år, dra ett djupt andetag i oktober och fundera en stund över hur du själv vill ha det och ta inte så mycket jäkla hänsyn till allt och alla.

Boken är publicerad

Nu finns den att köpa i bokform, min ungdomsbok "Det som inte dödar".

Ni vet den som jag gick till final med i Bok-SM och som sen ingen ville ge ut.

Nu har jag tagit saken i egna händer och ger ut den genom sk Print on Demand.

Jag har valt att ge ut den genom Vulkan förlag.

https://www.vulkan.se/

Den kostar 256 kr. sök på "Det som inte dödar" så kommer den fram.

Vill man ha den signerad så är det bara att höra av sig så kommer jag. (Om ni bor inom rimliga gränser :)

Det är Cecilia Bylund som har gjort omslaget. Omslaget som kommer att sitta på boken är ytterligare redigerat. Det här är första upplagan som låg på Kapitel1 Grymt bra jobbat av Cecilia. Nu får vi se hur det går. vore ju kul om någon ville köpa i alla fall. men huvudsaken är att jag får se den som en "riktig bok" med pärmar och ISBN-nummer :)

För er som glömt kommer här en liten presentation av boken:

Danne och Elin träffas första gången när Danne är inblandad i ett slagsmål på skolan. Elin går emellan och blir skadad när Danne oavsiktligt råkar sparka henne. Han flyr när han inser vad han har gjort. Elin kan inte glömma killen med de sorgsna ögonen. De träffas igen och de blir ett par. Trots att alla varnar henne för Danne så dras hon till honom. Danne faller pladask för Elin och hennes bullriga familj, men han vet inte om han törs dra in henne i sin egen kaotiska värld. en farlig värld där allt inte är som det ska vara.

"Det som inte dödar" är en ungdomsbok som gick till final och slutade på en fjärde plats i tävlingen Bok-SM 2009. Bok-sm arrangerades av Kapitel1.se och Piratförlaget och så här skrev juryn i sin motivering till finalplatsen "”En bok som talar direkt till sina läsare. Vardagens händelser blir till stor dramatik i huvudpersonernas liv. Det är sorgligt, kärleksfullt, otäckt och äkta, berättat med ett ständigt driv framåt och stor trovärdighet i dialogen."

Stand Up på Mötesplatsen

Det blev en fin kväll på GASTA igår, trots det fruktansvärt sorgliga beskedet vi fick i måndags. En av våra komikerkollegor avled förra veckan. En ung kille som var en stor talang. Så sorgligt.

Han skulle ha vartit hos oss igår och vi saknade honom. Hoppas du har det bra där du är nu Noah, vi saknar dig.

I dag tycker jag att ni ska komma till Mötesplatsen i Sjömanskyrkan klockan 19.00 Då kör jag Stand Up och pratar även lite om hur man "blir" komiker. Be there!

Så mycket bättre ...

Lalehs tolkning av Eva Dahlgrens låt "Ängeln i rummet" är så grym så jag gråter av lycka varje gång jag hör den. Låt den ljuda över jorden, skicka sitt kärleksbudskap till alla idioter som sitter och ruvar på krig och elände. Öppna öronen på giriga bankdirektörer, diktatorer, skitstövlar och allsköns patrask. De måste bli snällare och mindre egoistiska då.

Den är helt oemotståndlig. Och det säger jag som dyrkade Eva Dahlgrens version.

Eva Dahlgren har varit en av mina husgudar sedan jag hörde henne första gången i melodifestivalen. Hennes varma sång och underbara texter har burit mig många gånger, när livet känts tungt.

Hennes signerade bok står på min husgudshylla. Där står också Jonas Gardell, Hans Carstensen och Lisa Nilsson. Nu kommer även Laleh att få en plats.

Husgud hos Gerda blir man om man har lyckats beröra på djupet. Herr Carstensen står där för han såg min komiska talang och fick mig att våga kliva upp på scen.

Jag tackar er alla, ni underbart begåvade människor, tack för att ni delar med er till oss andra.

Lite äldre, lite bättre

"Födelsedagsblommor" från Wij trädgårdar i Ockelbo

Så då var ännu en födelsedag till enda. Femtioett år gammal. Jösses hur gick det till.

Tur man har moster M. som är 88 år och fortfarande kör bil. Moster M. kallar en för ungdom och klagar på att alla går omkring och glor ner i sina telefoner nu för tiden.

Mr L fick raskt gömma pekleksaken och äta tårta istället för att wordfeuda sig igenom kvällen.

Bästisen kom också, med lukta gott smörja in jox, istället för blommor. Bra initiativ där.

Miss Divine hade köpt Melissa Horns senaste CD och det gjorde mamma mycket glad. Gillar verkligen Melissa Horn.

När min mamma fyllde 51, så var hon redan mormor till två och änka. Från den ena sekunden till den andra, så gick hon från gift till ensamstående med tonårsdotter. Ensam ansvarig för ett stort hus, bil och husvagn. Hon hade inte ens ett körkort. Men det gick, för det måste gå.

Det är bra att tänka på sånt ibland, när man suckar över att vardagsrummet måste rustas och soffor ska väljas.

Nu ska jag sova skönhetssömnen. Det kan behövas, så här på ålderns höst. Go´natt, go vänner.

Men jag har inte tid ...

Men va farao är helgen slut? Jag är ju inte klar än, med allt det där andra.

Det som är mitt liv.

Skrivandet, rivandet av tapet, promenerandet, vindrickandet, redigerandet och allt det där andra jag gör när jag äger min tid.

Känner mig ovanligt kaxig idag, jag kanske skiter i att det blir måndag.

Kanske stannar i sängen, skriver klart ett kapitel eller två.

Sätter mig på torget och protesterar mot kapitalismen och den patriarkaliska världsordningen. Skaffar mig lite rubriker, blottar bröna i Boulognerskogen och slår ett slag för bröstcancer-insamlingen.

Göra något vettigt, make a statement. Bilda Gerda Motherfuckers egen våga vägra-förening.

En ny hippie-era. Love, peace and understanding. Jag hade verkligen velat varit med under hippietiden.

Fast det är klart, då skulle jag ju fylla 61 på tisdag i stället för 51. Och antagligen haft mer ångest än vad jag har nu.